Dagens diciplin, fast tvärtom

Hur får man diciplin? Eller koncentrationsförmåga? Hur undviker man att distraheras av annat när man gör något jobbigt och tråkigt och det finns tusen roligare saker man vill göra? Jag hade för mig att jag var en person med ganska god studiediciplin. Men den verkar ganska rostig. Vill inte riktigt fungera. Här sitter jag med skolböckerna uppslagna, och när jag tror att jag ägnar mig åt att försöka förstå uppgiften och börja skriva ett arbete, så upptäcker jag plötsligt att det inte alls är det jag gör. Istället sitter jag och lyssnar till herr Hellströms fina stämma då han sjunger Vid protesfabrikens stängsel, och i bakgrunden hör jag också min falska stämma som sjunger med för full hals. Hur hamnade jag här? Alldeles nyss försökte jag ju få hum om ett livsvärldsperspektiv. Hmm. Och nu sitter jag här och bloggar istället. Jag kan ju i alla fall säga att helgens Håkan-konsert (som förstås som vanligt var alldeles, alldeles underbar) fick mig att relatera till omvårdnadsvetenskapen och begreppen hälsa och lidande. Bland annat textraden "Man måste genom skam, man måste genom drömmar, man måste dö några gånger innan man kan leva". För mig beskriver den verkligen ett vardande i lidande, där hoppet och livet tillslut vinner, man försonas med lidandet och uppnår den innersta nivån av hälsa. Sen är det helt enkelt en riktigt bra låt.

Ser ni den lilla borgen? Där ligger kunskapen och förståelsen inlåst. Nu måste jag bara simma dit och bryta mig in.

//Moa