Känner att det var tur att åderbråck inte kom på tal förrän i slutet av dagens föreläsning. För då fick jag ont överallt och ville spy. (Visste ni att man liksom drar/halar ut blodådrorna när man ska ta bort ett åderbråck? Blä!). Men innan klarade jag allt galant på något vis. Fick bara lite ont i fingrarna, så lite att det inte var något problem att hålla i pennan. Gött.
Men när jag sitter där på en föreläsning om hjärtat och blodcirkulationen kan jag ju inte annat än undra "Hur hamnade jag här??". Jag som bokstavligen svimmade av att höra ordet "blodådra" en gång i tiden.
Terapi, vilken magi, aliababa.
//Moa
1 kommentar:
Hejja Moa! :)
Hua...prat om åderbrock har samma effekt på mig. Blir ju inte bättre av att inse att det bara är en fråga om tid innan dom finns på mina egna ben (ryyys).
Kram!
Skicka en kommentar