Dagens upp och ner, ner och upp

Min påsk var superb. I världsklass kan man säga. Det var sommar. Det var hav. Det var vitsippshav också. Det var hjärtskärande underbara korvungar och annat mycket fint folk. Det var påskbrasa. Det var pussar och kramar. Och fotboll. Det var årets första båttur. Det var mat-komor. Och godis-komor. Det var lycka. Det var fint, med andra ord.

När påsken var slut kom jag hem. Till ett hem. Som bara är mitt hem några dagar till. Fast det kommer ju föralltid vara hem, liksom. Men ändå. Jag är inne på sista veckan i Hofors (det blir förstås många fler veckor i Hofors, men ni förstår). Vilket känns på alla möjliga sätt och vis. Konstigt. Bra. Dåligt. Läskigt. Spännande. Förvirrande. Rätt. Fel. Obegripligt. För att nämna några känslor. Mest obegripligt. Plötsligt, typ igår, blev småortscharmen synlig för mina annars så anti-Hofors-ögon. Jag tyckte plötsligt att Hofors kändes... mysigt (!!!). På något underligt vis. Det gjorde mig glad att känna så. Men Stockholm är min stad. För ett tag, i alla fall.

Idag arbetade jag min sista dag på Hantverkarn. I alla fall på ett bra tag. Kanske för alltid. Det har jag fortfarande inte förstått. Sorgligt. Mycket sorgligt.

I måndags hade Hanna och jag Nittileaks-date. Sköj! Ikväll åt vi pizza och kikade på film. Och åt glass. Det var så som det ska vara. Rätt. Men det blir många fler gånger. Som sagt, Stockholm är inte långt borta.

Jag längtar till på lördag, då bästa M visar sitt vackra anlete i Hoforstrakten igen! Det ska bli fint! Vad vore livet utan tokfrallorna?

Jag längtar inte till på måndag. Det blir en konstig dag.

Pluras kök var roligt igår.

Jag fick min nya gamla kamera idag. Den verkar inte fungera. Möbök. Men kanske. Annars kostade den bara 155 kronor.

Jag vill beställa pins.

Jag drömmer splatterfilms-liknande nattliga drömmar. I alla fall en. Det är äckligt.

Jag säger Shulululu. Som Christian.

Jag har totalt spårat ur. Alltså i detta blogg-inlägg. Jag är mycket trött. Och glad. Och ledsen. Jag vill flytta. Fast ändå inte. Om ni förstår hur jag menar.

//Moa

P.S. Nu slår jag väl något etikett-rekord igen. Kanske.