Dagens catch up

Oj oj oj! Efter fyra dagar bland bergen har jag missat en hel massa aktivitet här på GretaochDagens. Det är inte helt fel att komma hem och ha en massa fin läsning på lager!

Även detta M dementerar att hon slutat blogga. I onsdags när jag kom hem var jag ganska däckad efter vårat fantastiska nöjesliv i Stockholm. Jag orkade med nöd och näppe packa mina skidpinaler, och under torsdagen på väg norrut hade förkylningen helt klart vunnit kampen vi haft mot varandra. Men inför fredagens skidåkning var jag back on track och inget kunde stoppa mig från att vara en fartdåre i backarna.

Inte förrän på lördagskvällen insåg jag att pappa inte bara hade en dator med sig utan även trådlöst internet, och jag begav mig ut på facebook för att försöka utröna hur läget var med japanerna som jag och H lärde känna lite grann under året i USA. Som tur är verkar de må helt okej allihop, men det känns ändå så himla hemskt det som hänt i Japan. Det känns som det varit så många naturkatastrofer runt om i världen de senaste åren, men det är lika hemskt varje gång. Usch och fy.

Men nu till trevligare saker. Var ska man börja? Klippet med Fredrik och Pella och pepparkakorna, ja det var verkligen så man fick tårar i ögonen. Så fint så man fick ont i hjärtat ju. Herr Wikingsson är verkligen en fantastisk man. Sen din artikel Hanna, hahaha, jag skrattar jättehögt! Fenomenala formuleringar! Jag betalar gladeligen en femma för att få se fortsättningen.

M. Jag hejar på dig. Du kan klara't, kämpa kämpa! Du är som sagt Drottning av Tentor. Och H. Det är förstås himla tråkigt att säsongen nu är slut och jag lider med dig. Men tänk vilken fantastiskt bra säsong ni gjorde! Jag är imponerad!

Såhär glad var jag förövrigt i Björnrike. Det var strålande sol och fantastisk skidåkning. Jag och Y återupptäckte tjusningen med att svischa fram på små stigar i skogen, och pappa fann den för första gången och blev helt såld. Hoho. Dessutom hade dem byggt en riktig lyxlift; som en sexsitsig mjuk skinnsoffa med höga ryggstöd. Det var alltså en njutning att åka både uppför och nerför. Renar såg vi uppe på toppen också. Sista dagen åkte vi till Vemdalsskalet och testade backarna där, men mot slutet åkte vi tillbaka till favoritbackarna vid favoritliften i Björnrike. Vi åkte tills Ylva-Lasse och far min var så slut i benen att de inte orkade mera. Själv kände jag inte ens en tendens till trötthet i kroppen, men det var stugbytardag (alltså när folk "flyttar" in/ut i skidorten) och nästan helt öde i backarna så jag avstod från att åka upp själv en sista gång. En toppenresa var det i alla fall. Glad tjej!

Kvällen i Frihamnen har ni beskrivit så himla fint i ord och bild. Den var väl så fin som en kväll kan bli. Sju timmars underbar underhållning! En kväll i världsklass, so to say! Med världens mest fantastiska vänner!

Puss på er! //Moa