Ikväll vann vi, Brynäs, i Karlstad! Så. Jävla. Skönt. Avgjorde gjorde älskade kämpen Jonatan Granström som i pausen mellan andra och tredje satte ord på min frustration:
"De ser ut som italienska fotbollsspelare! De ramlar så det ser ut som att de ha brutit något och så fort domaren blåser reser de sig upp. Det är helt fantastiskt hur det kan få gå" (typ så)
Typ fem minuter innan sa jag till R; varför blev de inte fotbollsspelare om de inte kan låta bli att ramla hela tiden???
Så tack rättvisan för att vi vann idag. Det var vi värda. För idag var vi helt klart bättre (inte greissen då). Det är ju så att jag tror ju inte riktigt på mitt lag när vi har en liten oengagerad greiss i målet, så när R i början på tredje frågade om vi skulle öppna champangen om Brynäs vann svarade jag ja det kan jag lova för det här går nog aldrig vägen. Men det gjorde det så idag har vi druckit champange med glädje. För ingen är gladare än jag när jag har fel om det här. Nu kör vi hårt på måndag! Upp till kamp! Matchen lever igen!
// En segerglad Maria
PS. Du får kolla din telefon Hanna, du ska ha fått en bild på champangeskålen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar